Tacksamhet
Det finns människor jag beundrar lite extra. Britt är en sådan människa. Trots att hon har ett syndrom
som gör att hon är konstant trött (namnet på sjukdomen var så långt att jag inte kan komma ihåg det nu)
tog hon mig på sightseeing i skåne. Hon fick vila före och efter för att orka, men ändå..
När hon pratar om livet så berör det mig. Och jag måste fråga: Känner du dig aldrig besviken på att livet
blev som det blev?
Då beskriver hon livet som en stor tavla. Hennes sjukdom har gjort att hon bara kan ta del av ett hörn
av tavlan. "Så då får man se till att fokusera det hörnet", säger hon. Hon menar att när man inte orkar
gå fort och länge så upptäcker man saker som man i vanliga fall springer förbi.
Jag förundras över hennes TACKSAMHET. Hennes glädje över det lilla! Ibland är det lilla så STORT!!
Och jag funderar över vart mitt eget fokus ligger. Är det någonstans inriktat på allt jag inte har?
Eller ser jag glädjen och gåvan i DET jag faktiskt HAR?
Ler
wow! är djupt berörd.
underbara bilder tess!
Jag förundras fortfarande över hur alla hennes begränsningar förvandlats till möjligheter. Bara beroende på inställning.. Jag behöver bli mer tacksam! Jag har så mycket!!!
Tack för att ni finns i mitt liv, kära ni!
Jag har svårt att tänka mig någon som är mer tacksam än du, och som verkligen ser detaljerna i livet! Jag måste påstå att jag inte ens kan minnas om du nånsin klagat :)
Hmm.. Li, nu är jag lite orolig över ditt minne.. :) Det är inte riktigt så jag känner mig själv. Men TACK för uppmuntran!!