Det finns människor jag beundrar lite extra. Britt är en sådan människa. Trots att hon har ett syndrom
som gör att hon är konstant trött (namnet på sjukdomen var så långt att jag inte kan komma ihåg det nu)
tog hon mig på sightseeing i skåne. Hon fick vila före och efter för att orka, men ändå..

När hon pratar om livet så berör det mig. Och jag måste fråga: Känner du dig aldrig besviken på att livet 
blev som det blev?
Då beskriver hon livet som en stor tavla. Hennes sjukdom har gjort att hon bara kan ta del av ett hörn
av tavlan. "Så då får man se till att fokusera det hörnet", säger hon. Hon menar att när man inte orkar
gå fort och länge så upptäcker man saker som man i vanliga fall springer förbi.

Jag förundras över hennes TACKSAMHET. Hennes glädje över det lilla! Ibland är det lilla så STORT!!
Och jag funderar över vart mitt eget fokus ligger. Är det någonstans inriktat på allt jag inte har?
Eller ser jag glädjen och gåvan i DET jag faktiskt HAR? 

Om det nu är så att muskler producerar värmeenergi då de aktiveras.

Och datorer behöver fläkt för att forsla bort värmen och inte bli överhettade då de används.

Om det nu är så att den logiska delen av hjärnan sitter på vänster sida.

Och jag är väldigt kortklippt på vänster sida (sådär så att det faktiskt känns värmeskillnad så nedkylningen är det nog inget fel på)

Varför hjälper inte det i mina studier?

Eller kan man inte tänka så för att hjärnan inte är en muskel? :)

Bättre studietakt kanske inte uppnås genom att klippa av sig håret..

Men erkänn att det hade varit smidigt om det varit så !!! :)

Att tända lampan är en bra början! :)

För många år sedan gjorde jag och en vän ett volontärt år i utlandet. Eftersom det inte fanns så många andra volontärer på gården och vi var nästan jämnåriga med deras barn, umgicks vi en hel del med familjen vi jobbade för. Jag minns att vi en gång höll på och frågade varandra en massa gåtor och klurigheter. Så gav dottern i huset oss ett tankeexperiment: Om du blev inlåst i ett mörkt rum, vad var det första du skulle göra? Jag minns att min spontana tanke var: ”Kura ihop mig och blunda så att mörkret skulle kännas mindre mörkt” och så säger min kloka vän: ”Tända lampan!” 

Så smart!!! Jag reagerade med mina känslor men hon tänkte! Ibland kanske första reaktionen på en svårighet eller krisartad situation är just rädsla eller ilska.. Vi människor har ju en massa försvarsreaktioner för att hjälpa oss hantera svåra situationer. Det är helt ok. Problemen uppstår om vi stannar där. Om vi aldrig börjar leta efter ljus i det mörka rummet. Om vi inte börjar leta efter de nya möjligheter som krisen medfört. För jag tror att i varje situation finns en möjlighet! Frågan är bara om jag väljer att se det som en sådan.. För det går ju faktiskt att sitta kvar i mörkret och tycka synd om sig själv.

Så.. enligt almanackan är fettisdagen passerad och vi har gått in i fastan inför påskhögtiden. Fasta?

Om jag googlar ordet kommer en lista på föreslagna ord: Fasta, Fastan, Fastare rumpa, Fasta kostnader (hur de hänger ihop kan man ju fundera på). Enligt wikipedia är fasta en period då en människa avstår från något under en tid. Vanligen mat eller dryck. Enligt texten kan fasta ha en ångest och stressdämpande effekt. Men det står också att första dygnet utan mat ofta är jobbigt, då det krävs självdisciplin för att inte avbryta i förtid.

Själv fastar jag just nu från min mobiltelefon. Det är väldigt ofrivilligt. Jag glömde den i Skåne när vi åkte till Örebro (för att ha lektionsdagar där). Jag visste inte att jag gått och blivit beroende av telefonen. I bilen på vägen upp kom jag flera gånger på mig att jag ville skicka sms och kommunicera med andra människor. Trots att jag satt i en bil med tre personer till !!! Det fick mig att fundera över hur jag egentligen tänker och fungerar.. Marika sa för ett tag sedan, när vi skulle träna tålamod i skolan: ”Det är perfekt Therese, då kan du träna dig på att göra en sak i taget.”

Alltså är jag just nu på min andra dag utan mobilen och känner mig hyfsat abstinent, men jag hoppas att det imorgon ska ha haft en avstressande effekt på mitt liv.. :)

Jag skulle verkligen vilja vara mer modig.
Inte få ont i magen innan jag ska göra något nytt..
Eller tveka inför nya utmaningar.
Å tänka: Klarar jag det verkligen?
Bara våga lita på att Gud, som gjorde mig, han vet
vad han håller på med! Och Han lämnar mig aldrig. Aldrig.

Jag vill inte styras av mina rädslor. Vill INTE.
Hittade ett citat som sa såhär:

"Hat är konsekvensen av rädsla;
vi fruktar något innan vi hatar det,
som ett barn som är rädd för oljud
växer upp till en person som hatar oljud."

Jag vill inte bli så´n. Jag vill våga det som är bäst för andra
och mig själv!! Jag vill inte va rädd..

Wikipedia säger såhär om mod:
Mod är att vara rädd men övervinna rädslan för att göra
det som ska göras. Mod stärker individens självkänsla och
hjälper personen att övervinna sin rädsla genom exponering

Exponering. Grattis!
Så det är så man blir modigare..
Genom att göra det man egentligen inte vågar! :)


Kände att jag behövde lägga upp en bild på mig själv så ni ser skillnad
på mig och min syster :)

En liten flicka hade varit och handlat med hennes mamma. Hon måste ha varit runt 6år gammal. En söt, fräknig och rödhårig bild av oskuldsfullhet. Det hällregnade ute, sådant regn som forsar över i hängrännorna, eftersom det inte har tid att rinna ned i dem. Vi stod alla under taket i entrén och väntade, en del tålmodigt, andra irriterat över att regnet stal deras dag.
Ljudet och synen av regn hänför mig och jag förlorade mig själv i hur himlen tvättade bort jordens damm och smuts. Minnen från hur jag som barn bekymmerslöst hoppade runt i vattnet var en välkommen flykt från dagens bekymmer.

Den lilla rösten var så mjuk när den bröt den hypnotiska transen vi alla fastnat i. ”Mamma, kan vi inte springa i regnet?” sa den. ”Vad?” frågande mamman. ”Kan vi inte springa i regnet?” upprepade hon. ”Nej, älskling, vi väntar till dess det lugnat sig litet,” svarade mamman.
Barnet väntade en minut innan hon frågade igen ”Mamma, kan vi inte springa genom regnet?” ”Vi blir genomblöta om vi gör det”, sa mamman. ”Nej, det blir vi inte mamma.. Det är inte vad du sa i morse” sa den lilla flickan samtidigt som hon drog i mammans arm. ”I morse? När sa jag att vi kunde springa genom regnet utan att bli blöta?” ”Kommer du inte ihåg? När du pratade med pappa om hans cancer sa du att; Om Gud kan ta oss genom det här så kan han ta oss genom allt!”

Det blev dödstyst i folkmassan. Inget annat hördes än regnet. Vi stod alla tysta. Ingen kom eller gick under det närmaste minuterna. Mamman stannade upp och tänkte efter. En del skulle skratta åt henne och tycka att hon var löjlig. Andra skulle inte bry sig om vad som sagts. Men mamman sa: ”Älskling, du har helt rätt. Låt oss springa genom regnet. Om Gud låter oss bli blöta då är det kanske så att vi behöver tvättas.”

Och så sprang de. Vi stod alla och tittade, log och skrattade medan de rusade förbi bilarna och genom vattenpölarna. De höll kassarna ovanför huvudet för säkerhets skull. Och ja, de blev dyngsura.. Men de följdes av några få som skrek och skrattade som barn på väg till bilarna. Och ja, jag sprang och blev blöt. Jag behövde tvättas.

 

Det får mig att minnas de gånger jag sprungit i regnet :)  Och det får mig att tänka på att det vi har på insidan, det vi tror och hoppas på. De minnen vi sparat. Det kan ingen ta ifrån oss, om vi inte tillåter dem. Så var rädd om det !

Alltså.. ursäkta om jag lär er en massa knäppa uttryck. Hade en arbetskamrat som brukade prata om att "inte pinka i det blå skåpet" och jag har länge funderat på vad det betyder egentligen. Till dess jag hamnade in på wikipedias lista över idiomatiska uttryck (som jag hamnade in på pga en texttolkningsuppgift). Jag tror nämligen att det härstammar från detta uttryck:

Skita i det blå skåpet. – Göra bort sig, gå för långt. Ursprungligen ett uttryck som användes inom familjen Janne "Loffe" Carlsson, som han utom manus sa vid ett tillfälle vid inspelningen av filmen Göta Kanal (1981). Uttrycket "Nu har ni skitit i det blå skåpet!" användes av Janne Carlssons pappa när barnen gjort något otillåtet.

Sen kan man ju undra vart det uttrycket kommer ifrån i sin tur. Någon sa någon gång att det blå skåpet och pottskåpet var olika skåp. I det blå skåpet förvarade man förr linnekläderna. Men jag har ingen källgranskning på den faktan :)


Den sidan med idiomatiska uttryck är faktiskt värd att läsas, står en hel massa roliga uttryck där.
En del känner jag igen att jag säger av bara farten, utan att tänka på vad jag egentligen säger..
Och sedan fanns det andra jag aldrig hört förr :) Här följer några fler exempel:

Börja få gråa hår – Någon som väntar otåligt (fast jag tycker nog att man använder det uttrycket i form av att stressen och pressen gör en gråhårig)

Klart som korvspad -Något som är mycket tydligt och som alla borde inse

Bollen är rund –Utgången är oviss, allt kan hända. Syftar på att en boll kan rulla åt vilket håll som helst

Storm i ett vattenglas -Att överdriva kraftigt för att få något att framstå som  viktigare än det egentligen är; gräl om något oväsentligt

Idag har vi bland annat pratat om lycka på lektionen. Vad är det att vara lyckad? Vad är egentligen lycka? Är det att ha allt? Se bra ut? Göra karriär.. eller är det att DELA? Dela gemenskap, upplevelser, känslor, insikter, åsikter, måltider.. skratt och gråt. Och ibland kanske tom dela med sig av sina ägodelar till de som behöver..

Hittade ett inlägg av Bengt Brülde som forskat på lycka. Nedan ett utklipp från hans text (min markering):

Egentligen vet vi det redan: Lyckan finns bara här och nu, i goda nära relationer, i själva strävan mot meningsfulla mål, inte i ett avlägset ”sedan”. Ändå fortsätter vi att jaga med splittrad och fjärrskådande blick. Men det går att lära sig bli nöjd med det som är, menar filosofen Bengt Brülde som forskar om lycka.

Att leva i nuet är en svår konst. Många av oss lever med tankarna på hur det ska bli sedan, då vi ska börja leva på riktigt. När vi har skaffat den där drömlägenheten i innerstan, köpt en platt tv-skärm och träffat en riktigt snygg partner. Då kan allt börja, då först kommer vi att bli lyckliga.
- När vi tänker på hur bra vårt liv ska bli sedan, så finns det inget smolk i bägaren. Vi tänker inte på att den nya lägenheten vi vill ha behöver städas. Eller att det kan regna och vara myggigt på den dyra semesterresan. Vi har en idealiserad bild av "sedan", säger Bengt Brülde.
Han är doktor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet och forskar bland annat om vilka strategier som fungerar för att vi ska må bättre och vara lyckligare.
- I lyckoforskningen kan man se vilka faktorer som rent statistiskt gör folk lyckliga. Det finns ingenting som tyder på att materiella ting skulle göra oss påtagligt lyckligare. Även pengar är ganska oviktigt för lyckan.

Visst kan man känna ett lyckorus när man fått löneförhöjning eller köpt en ny fin lägenhet. Till en början. Men ganska snart är lyckan nere på samma nivå som innan, säger han. Det finns något som kallas för habitueringseffekten - att man vänjer sig vid det man har.
- När vi tänker över hur vi vill leva vårt liv är det viktigt att ta hänsyn till habitueringseffekten. Annars kan man hamna fel. Det är också det starkaste argumentet för att inte satsa för mycket på det materiella.
Lyckoforskningen visar i stället att det är kärleken till en partner eller nära vänskapsrelationer som har störst positiva effekter på lyckan. Och att man i stort sett alltid mår bättre av att göra saker tillsammans med andra än på egen hand. Men i vårt samhälle finns det en klyfta mellan vad som faktiskt bringar lycka och vad vi föreställer oss ger lycka.
- Det finns en perfektionism som målar upp en bild av vad lycka är. De bilderna är svåra att göra sig kvitt. Mycket kommer från reklamens värld. Där är alla vackra, har platta magar och lever i perfekta hem. Vi får för oss att vi behöver allt det där för att duga.
Vi försöker fixa världen runt omkring oss - bostaden, prylarna, kroppen eller arbetet - så att den passar vår bild av lycka. Men perfektionismen är ett hinder som ger falska föreställningar om att vi skulle bli mer lyckliga om vi lyckas hitta det perfekta, säger han.
- Traditionella vishetsläror lär ut att det gäller att lära sig att gilla läget och sig själv. I stället för att försöka ändra på världen ska man ändra sin inställning till världen.

Inom lyckoforskning finns det en undersökningsmetod där försökspersonerna har en liten dator med sig överallt. Då och då plingar den till och då ska man skriva in vad man gör, med vem och hur man mår.
- Vi borde alla ha ett litet pling i huvudet och göra oss medvetna om hur vi mår i olika situationer. Det är viktigt att lära sig att bli varse vad man mår bra av och vad man inte mår bra av. Vi kanske kommer fram till att vi mår bättre på arbetet än hemma, eller att vi inte trivs så bra med vissa människor eller aktiviteter.
- Det tog mig flera år att komma fram till att jag inte tycker så mycket om att leva partyliv, därför att bilden av att det ska vara kul var så stark.
Bengt Brülde nämner en annan stark bild av lycka i vårt samhälle - utlandssemestern.
- Det finns en föreställning om att det är väldigt skönt att sitta på ett varmt ställe och göra ingenting. De här bilderna av lyckan är spridda av turistindustrin. Att vara passiv och lata sig är åtråvärt, vi jobbar hårt för det målet, men få uppskattar det när vi väl nått det.

Läs vidare här: SVD 

Han har en hel del intressant poänger ! :) Jag är inte helt säker på att jag håller med om att vägen är viktigare än målet. Jag tror att det uppnådda målet också är något vi kan glädjas åt! Men visst.. ibland blir det inte som man tänkt det. Och ibland är glädjen över att ha nått fram blandad med att "nu är det över."

 och så.. min nya frisyr :)