..vad det egentligen handlar om? Att älska varandra!

Och det har jag inte lärt mig av diLeva utan av Jesus.

Varför är det så att det är först när vi förlorar någon vi

älskar, när vi drabbas av sjukdom eller olycka- då tänker vi till?

Varför kan vi inte uppmuntra varandra redan idag? Ta oss

tiden att vara närvarande (åtminstone en minut eller två)?

Visa hur mycket vi uppskattar vänner, grannar, jobbarkompisar,

partners, barn, föräldrar, morföräldrar.. you name it!

Vad är det som jag jagar efter och kommer jag verkligen hitta

det om jag bara rusar runt?