Ni vet ibland, ibland kan man känna att man bara vill sätta livet på paus. Kanske för att man har ett moment man vill spara för evigt, andra gånger för att livet snurrar på alldeles för fort.
Just nu behöver jag göra en paus för att hinna vila.. Men vi ses! Ta hand om er!! KRAM
1 paprika (valfri färg), hackad och med borttagna frön
1 grön chilipeppar hackad och med borttagna frön
½ paket bacon i bitar
1 kub köttbuljong
ca 0,5dl öl
2 msk chilipulver
½ msk Worcestershire sås
1 klyfta vitlök, pressd
2 tsk oregano
1 tsk mald kummin
1 tsk tabasco
½ tsk torkad basilika
½ tsk salt
½ tsk svartpeppar mald
½ tsk cayennepeppar
½ tsk paprikapulver
½ tsk socker
Tillbehör
1 påse majschips
riven ost
crème fraiche
Gör såhär:
Fräs köttfärs och korv i en gryta. Tillsätt sedan bönor, lök, tomater, selleri, paprika, bacon, buljong, kryddor. Rör om och lägg på lock. Låt puttra på låg värme i ca 2 timmar.
Efter 2 timmar smaksätt med mer salt, peppar eller chilipulver. Ju längre den puttrar ju bättre smakar den. Servera i skål. Toppa med majschips, riven ost och crème fraiche.
När Krista gorde den saknade hon alla ingredienser, så man måste inte ha i allt det där, men hon säger att det blir godare så.. Den hon gjorde var supergod! :)
Så i höst kommer mina studier att handla om storstadslivet. Och kyrkans plats i storstaden.
Under introduktionen kom jag på mig själv att tänka många nya tankar..
Hur påverkar det oss att leva i storstadsmiljö egentligen? För idag bor ju faktiskt de flesta
människorna i en stad. Till skillnad från förr då man bodde på landet och odlade sin egen mat och så..
I de reflektionerna kan jag inte låta bli att fundera på om det inte bor en liten bonde i oss alla?
Eller kanske inte en bonde framförallt, men en längtan tillbaka till naturen, ett lugnare tempo..
Att få följa årstider och livets lunk.. sådd och skörd. Eller hur ska man annars tolka trenden att odla mitt i storstaden??? :) Läs vidare i DN:s artikel.
Såhär är e.. (därför jag inte riktigt har tid att uppdatera här utan satt på automatisk uppdatering.)
Jag har bytt plats igen. Tisdag förra veckan var jag sjuksköterska i Piteå. Onsdag samma vecka satt jag som barn och ungdomsledare i Malmö. Så förvirringen är total.. eller?
Jag fortsätter plugga teologi och ledarskap i höst. Har fått ett tillfälligt vik i församlingen jag praktiserade i förra året.
Så det blir plugg halvtid. Jobb halvtid.
Jag känner mig sådär ny på jobbet. Det är roligt, spännande, utmanande.. och svårt på samma gång.
På vissa sätt liknar det jobbet som sjuksköterska. Det handlar fortfarande om människor och kommunikation.
Jag behöver fortfarande delegera saker. I sjukvården pratar man om att möta människans alla behov,
både kroppsliga, själsliga och andliga. Men om sjukvården vanligen focuserar kroppen så focuserar kyrkan mer på anden. Så sjukvård och kyrka kompletterar varandra då, skulle man kunna säga.. :)
I kyrkan finns ett begrepp som heter nåd. Nåd handlar om att få något gratis, utan att förtjäna det, utan
att kunna betala tillbaka.
Hela min dag igår (min födelsedag) kändes som en dag av nåd.
Jag befinner mig i ett mellanland. Jag har inget fast boende förrän i september. Så jag lever på människors godhet mot mig. Det är liksom inget läge då man förväntar sig att man ska bli speciellt uppvaktad.
Men på morgonen väcktes jag av en söt barnfamilj som sjöng för mig och gav mig teckningar och hemmagjord ringblomssalva! På jobbet stod en vas med blommor och ett kort! Och kusinerna firade mig med chokladpaj och film! Jag känner mig bara enormt tacksam!!