Ibland undrar jag om det vi uppfattar om oss själva är motsatsen till vad andra ser.

Jag menar.. Potentiellt rädda människor är också de som potentiellt kan vara mest modiga.

Och otrygga människor de som kan ge mest trygghet. För de vet hur det känns.

Ofta förundras jag över att när jag känner mig som mest svag, ledsen och skör, det är många gånger då jag fått nå  människor på djupet och verkligen uppmuntra dem. Då, när jag själv känt mig som mest värdelös. 

 Min syster citerade någon en gång och sa:

"the thing you want to change about yourself

is the most interesting part about you"

Tänk om det du vill förändra hos dig själv är det som är det speciella med dig. 

Det som sticker ut och som ger karaktär.

Alltså jag tror hon och jag pratade om utseende och att en stor näsa kan vara det som skiljer ut en från mängden..

Men tänk om det är precis så med alla andra delar också.

Att det som vi ser som brister också utgör våra största styrkor!

Eller kan bli vår största styrka, om vi låter den. 

Om vi låter Gud använda oss precis som vi är !!