När jag är ute och reser brukar jag ibland underhålla mig själv med att
betrakta människor.. Jag brukar fundera på vilka de är i vanliga fall, vad de jobbar
med, deras intressen, relationer etc.
Men de människor som verkligen kan "göra" ens resa är de vänliga människorna.
De som kan ge en ett leende, en hjälpande hand, ett tips, ett skämt..
De som är sig själva. Trots att vår kultur säger att vi inte ska lägga oss i.. 
Som hon som sålde SL kort. Hon var inte sur och tillkäppt utan levande och glad.
Eller han som, på bussen, hörde att jag inte visste vart jag skulle av och brydde sig
så mycket att han hjälpte mig. Jag gilllar sådana människor. Och sådan vill jag själv
vara. Närvarande och engagerad. Gode Gud hjälp mig! :)