För en dryg vecka sedan lyckades jag knäcka ryggen när jag spelade
innebandy.. Det värsta med ryggskott är att det varken är skönt
att ligga, sitta eller stå. Och framför allt är det svårt att röra sig snabbt.
Men det är konstigt. Först var jag så arg. Arg på Gud för att det hände..
Men  nu är jag tacksam. Tacksam för att det fick mig att stanna upp och
lära mig något om mig själv. Har en lista på saker det fått mig att fundera på.
Och jag tror inte alls det var Guds tanke att jag skulle få ryggskott,
men han använde det till något bra :)

Min lista:
* Tigerbalsam på ryggen känns ungefär som vicks blå i munnen :)
* Man behöver be om hjälp ibland
* För att bli hjälpt måste jag ta emot hjälpen
* Jag blir gnällig av att ha ont
* Om en del av kroppen är trasig påverkar det resten av kroppen (för att man spänner sig)
* Att ta en dag i taget (var dag har nog av sin egen plåga)
* Tålamod (går  inte värst bra att springa när man har ont i ryggen)
* Värme gör att man slappnar av (och det gäller inte bara muskler utan också relationer)
* Kyla gör att man spänner sig och får mer ont..
* Jag behöver ta hand om min rygg, för jag har bara en!

Egentligen ganska självklara saker..
Men jag behövde ändå påminnas om dem
och lär nog behöv det igen.. när ryggen fixat till sig :)